Jobbnatt!

Så var det dags att jobba första natten efter tre veckors sjukskrivning. Det är med skräckblandad förtjusning jag går tillbaka till jobbet. Jag VILL jobba. Jag tycker att det är skönt att vara behövd och sysselsatt. Jag tycker däremot INTE om att få ont och vara begränsad i vad man kan utföra på jobbet. Jag har fortfarande en ömmande buk och bråkiga operationssår. Jag är nog bara rädd för tunga lyft och bångstyriga, tunga bårvagnar. Jag ger det en chans men tänker ta det extremt försiktigt. Jag är rädd om mig själv men framförallt om "bubblan".

Tusen tack till mina finaste nära och kära. Jag har fått stöttning, blommor, tidningar och krya-på-dig-godis. Ni är bäst! Vad skulle vi göra utan er!