Peppar peppar..

.. men nu tror jag ändå jag vågar påstå att jag och Noel är friska. Johan är inte riktigt färdig med sin förkylning men på god väg. Nästan hela januari har spenderats med näsdukar, nässpray, panodil, febertermometrar och hängandes över toalettstolen. Nu verkar det äntligen som vi kan slippa.

Det är inte klokt vad tiden går fort. Snart fyller Noel 1 år. Idag har jag talat i telefon med min nya chef. Det är oundvikligt, jag måste börja jobba snart igen. Jag har redan varit hemma ett år från jobbet och Johan vill ju självklart ha lite av den goda tiden tillsammans med Noel också. I maj tar jag pendeln till Mölndals sjukhus igen!
På ett sätt känns det trist. Det innebär ju att min "bebis" inte längre är en bebis utan en "stor" kille. Jag kan bara inte förstå att Noel redan är 9 månader. Tiden har sprungit förbi. Månaderna som gått tillsammans med Noel har varit fantastiska. Vi har delat skratt, tårar, hopp och förtvivlan. Det har helt klart varit den bästa tiden i mitt liv men också den absolut tuffaste perioden. Det är inte alltid så lätt att vara liten och det är inte alltid så lätt att vara stor heller. Därför känns det delvis skönt att gå tillbaka till jobbet eftersom det innebär att jag får träffa kollegor, göra lite som jag vill och framförallt gå på toa i ensamhet! ;-)
Fast innan det är dags att ta sig tillbaka till arbetslivet tänker jag njuta av den tiden som är kvar tillsammans med denna underbara lille kille. Först skall vi plocka de första vitsipporna, leka i den tidiga vårsolen och fira 1-årsdagen!

Att borsta tänderna är (just nu) bland det roligaste Noel vet..