Älskade mamma, kom hem igen!

Lördag idag. Jorden och livet snurrar på under mina fötter men för mig står allt stilla. Klumpen i magen, värken i hjärtat och kroppen går inte att hantera och de brännande tårarna rinner över mina kinder! 

Idag är det tre veckor sedan som jag pratade med mamma på riktigt. Hon satt där på en brits på akutmottagningen och jag pussade henne på kinden, talade om att jag älskade henne och att hon skulle krya på sig. Sedan skildes vi åt. ALDRIG kunde jag tro att det skulle vara den sista riktiga puss och pratstund jag hade med min fina, fina mamma! Ett par timmar efter det mötet slogs min värld i spillror och en kamp mellan liv och död påbörjades. Att det skulle vara döden som vann den kampen är för mig helt ofattbart! Jag längtar så efter att få hålla mamma i min famn igen, att få höra hennes härliga skratt, äta de bästa bullar i världen, ringa henne för att bara säga hej eller bara för att tala om för henne hur mycket hon betyder för oss. Vad gör man med all smärta, sorg, frustration och ilska?  Hur hanterar man saknad, tomrum och djup avgrund? Jag behöver dig, mamma! ❤️

Mamma, fina, goa, härliga mamma. Att jag älskar dig är en självklarhet. Hur skulle man inte kunna älska den som älskat mest av oss alla men att det skulle göra så här ont att längta efter dig och veta att vi inte kommer att ses än på länge är för smärtsamt att orka bära..  Kan inte någon vänlig själ bara vrida tillbaka klockan, vända världen rätt igen eller ruska om "mannen med det långa skägget" så att min änglamamma kan få komma hem igen.. Snälla..