Hösten är här..

Idag är det studiedag och jag får äran att vara hemma med min snoriga son. Det är helt klart något visst med denne unge man. Han är så klok och kärleksfull att mitt hjärta svämmar över.

Jag älskar hösten. Alla färger, doften av skog och blöta löv, kyliga dagar och mörker. Att få sitta inne och höra hur vinden viner, tända ljus, dricka te och bara mysa. Hösten är den årstid jag gillar allra mest om man bortser från sommaren då förstås. Jag mår bra av höst. Jag mår bra av att få tid till att tänka, promenera, leka i lövhögarna och att bara vara. Att få gosa in mig i en stickad tröja gjord av mamma och att få njuta av en kopp tillsammans med familj och vänner. Fast i år känns det som om hösten är tung. Min kropp skriker efter vila, min hjärna kan inte få ro och mina tankar är ständigt hos mamma.

Älskade mamma, jag ville delat denna och många andra höstdagar tillsammans med dig. Jag är fortfarande arg, ledsen och så sårad över att vi förlorat dig. Den bästa mamman i världen! Noels fina mormor och Johans omtänksamma svärmor. Vi hade så mycket kvar att ge. Så mycket kvar att få uppleva tillsammans och att samtala om. Vissa dagar är bättre än andra men jag bär ständigt på den smärtsamma saknaden efter dig. Noel pratar massvis om dig,mamma, Varje kväll tittar han upp på himlen och säger "godnatt mommo, jag ässskar dig". Ibland undrar han över när du kommer hem. Jag försöker tala om att du inte kommer hem till oss något mer men att du ändå alltid finns här hos oss. Idag satte han handen på mitt hjärta och sa : "mommo finns här inne, mamma".
Ljuvliga unge, du vet inte hur rätt du har. Din mormor finns för alltid kvar hos oss. I våra hjärtan för alltid!

Mitt lilla hjärta vilandes på mormors.