"Sorgen är kärlekens pris"

"Sorgen är kärlekens pris"! Mitt i prick. Tydligare kan det inte bli. Orden fann jag på Gillis Edmans begravningsbyrås hemsida i samband med att mamma hastigt lämnade oss. Där, på begravningsbyrån, blev vi sedda mitt i vår sorg och de tog hand om oss och vår kärlek till mamma på det finaste sätt. Begravningen blev ljus, vacker och ett minne att bevara trots att allt egentligen bara känns mörkt, hemskt och ofattbart! 

Jag känner mig avtrubbad, domnad i kropp och själ och vet egentligen inte längre vad jag tycker om något. Saknaden blir större för var dag, längtan och kärleken likaså. 

På begravningsbyrån fick vi höra att det efter begravningen antagligen skulle bli ganska "tyst". Folk går vidare helt enkelt. Begravningen är för de allra flesta utomstående ett avslut och då faller det sig inte längre lika naturligt att prata om det. Jag vet inte hur många gånger jag önskat att just vi också kunde få känna så. Få känna oss utomstående. Att sorgen inte skulle vara vår, att livet rullade vidare, att vardagen var precis som tidigare. Jag önskar att jag kunde slippa frågor som "nu känns det väl lättare?", eller påståenden som " efter begravningen känns det enklare att gå vidare" eller något klämmigt "nu kan det bara bli bättre". Det här Är inte lätt på något vis och "bara bli bättre"?! Jo, det är klart att jag förstår att så småningom så lär jag mig att hantera sorgen och saknaden men den kommer ALLTID att finnas där. 

Sorg ÄR svårt. Svårt både att vara i och att som utomstående bemöta. Jag tänker bara att sorg är så individuellt och att tro att någon "gått vidare", "rest sig" eller upplever livet som "lättare" bara för att man som utomstående känner så blir lätt så fel. Jag har inte gått vidare. jag står kvar och trampar på samma ställe som för 6 veckor sedan. Jag har knappt rest mig upp efter den fullständiga "käftsmäll" till chock som denna situation orsakat. Jag vill inte ha någon tidsram. Jag vill inte ha något "sorgeår". Jag vill ha min mamma tillbaka, självklart, och eftersom den möjlighet inte finns så vill jag få ha min sorg kvar så länge jag känner den! 

Jag inser att det är precis så att "sorgen är kärlekens pris". Min älskade fina mamma! Kärleken är så stor och sorgen ännu större just av den enkla anledningen att vi älskat! Mamma, min bästa vän i världen. Den jag delade allt med! Som du fattas mig!

Jag vänder mig själv ut och in. Jag gråter tårar jag aldrig gråtit förr.