En sommar utan den bästa..
Tre månader har gått sedan vi tvingades stänga av respiratorn. Tre månader sedan vi tvingades stänga av den bästa och gå en sommar full av saknad och sorg till mötes. Inget har varit tuffare än det. Inget är sig längre likt. Det är klart att vi tillsammans kämpar på och försöker att skapa en vardag som fungerar. Det är klart att sommaren har varit fin och jag är oerhört tacksam över att jag fått dela stora delar av den tillsammans med den "bästaste". Min fina pappa! Vi försöker skapa nya glädjeämnen, se en framtid full av skratt och glädje, nya minnen, nya äventyr och upplevelser men så svårt det är utan mamma! Vad jag än upplever eller bestämmer mig för att orka ta mig an så är det saker, händelser eller tillfällen som jag i vanliga fall skulle delat med mamma. Jag och mamma pratade i telefon flera gånger om dagen och smsade lika mycket. Inget var för oviktigt att tala om! Saknaden är enorm.
Om två dagar är det min födelsedag. 38 år är väl inget att fira, tänker ni kanske? Det har ni rätt i. Det är inget att fira men man gör det ändå. Mamma har alltid gjort det. Uppvaktat, ringt, smsat, skickat vykort. Alltid närvarande! Många säger att " det kommer hon att vara i år också" och jag förstår tanken. En fin sådan. MEN det kan aldrig bli detsamma igen.
Jag är lyckligt lottad som har en familj som håller ihop och som försöker bära varandra i svåra stunder. Jag är lycklig över att vara gift med Johan som ställer upp, lyssnar och förstår och framförallt är jag lyckligast över att ha en guldklimp som Noel. För det mesta en glad liten kille som visat sig ha det största av hjärtan. Som förstår att mamma är ledsen. Som kramar och pussar mig massvis och som varje kväll vinkar god natt till "mommo i himlen" via takfönstret i vårt badrum. Det är kärlek till 100%. Jag älskar er min fina familj! <3
"I det finaste rummet, där bor du.
Om två dagar är det min födelsedag. 38 år är väl inget att fira, tänker ni kanske? Det har ni rätt i. Det är inget att fira men man gör det ändå. Mamma har alltid gjort det. Uppvaktat, ringt, smsat, skickat vykort. Alltid närvarande! Många säger att " det kommer hon att vara i år också" och jag förstår tanken. En fin sådan. MEN det kan aldrig bli detsamma igen.
Jag är lyckligt lottad som har en familj som håller ihop och som försöker bära varandra i svåra stunder. Jag är lycklig över att vara gift med Johan som ställer upp, lyssnar och förstår och framförallt är jag lyckligast över att ha en guldklimp som Noel. För det mesta en glad liten kille som visat sig ha det största av hjärtan. Som förstår att mamma är ledsen. Som kramar och pussar mig massvis och som varje kväll vinkar god natt till "mommo i himlen" via takfönstret i vårt badrum. Det är kärlek till 100%. Jag älskar er min fina familj! <3
I våra tankar, där finns du.
I våra minnen, där lever du.
Du finns för alltid inom oss om än förtvivlat långt borta för en riktig kram.
Saknaden är obeskrivlig
Vi älskar dig för evigt"
- Maria
Kommentarer
Skicka en kommentar