Samtal pågår..

Tänk att jag samtalar med mamma. Dagligen. Förr så ringde vi varandra men nu talar jag rätt ut eller håller samtalet i mitt huvud. Stökiga,ledsna och oroliga tankar de sista dagarna har fått mina samtal med mamma att minnas hur mycket jag behöver henne här på jorden. Hur mycket jag behöver höra hennes röst. Det är det tuffaste! Att mammas röst tystnat. Den finns ju kvar inom mig och jag kan höra henne säga vissa saker. Vi har samtalat så många gånger förut om just det här som jag nu samtalar med henne om. Jag vet vad hon står, tycker och vill skall ske i vissa saker men jag skulle behöva höra hennes röst tala om det för mig för 1000:e gången.. För att bekräfta allt jag känner. För att jag behöver höra hennes röst mer än någonsin., Jag vet att vi tyckte likadant i mycket. Jag vet att hon alltid finns där. Samtalen har redan ägt rum, det vi sagt kommer alltid finnas kvar. Det kan ingen ta ifrån mig. I mamma finner jag min styrka trots att hon inte längre finns hos mig fysiskt. Mamma och pappa har lärt oss att det är i sin familj man finner kärlek och styrka. Det är i sin familj man delar glädje, sorg och tankar. Det är också i sin familj man kan bli tillrättavisad, vägledd eller tillsagd utan att känna frustration eller ilska. Kärlek och familj är det viktigaste. Jag är så glad i den familj jag har!